lasagne frossa, indeed

alltså. inte okej. en skräckupplevese från förra året var talet i svenskan. nu händer det igen. jag blir arg bara jag tänker på det. jag hade skrivit det noggrant och övat och verkligen försökt. notera att det väldigt sällan anstränger mig i skolan. så stod man där inför en skräckinjagande publik och skulle hålla tal om asagudarna. jag hade skrivit ett riktigt tal, jag hade tagit reda på hur man skrev ett regelrätt tal. jag var sist ut. alla de som höll "tal" före mig gjorde det ungefär såhär:
"äh, ah... asså det finns ett sjöodjur i Skottland och i storsjön i sverige... tror jag *kollar ner i anteckningarna och fnissar* äh... ah det finns några som säger att dom har sätt det men på wikipedia står det... äh ah.."
jag är lite schizofren. det vet nog alla som känner mig. jag kan redovisa utan att vara det minsta nervös, men då måste jag sätta mig in i den där andra rollen som är typ det "dryga" jag/ "jag bryr mig inte om vad andra tycker" - grejen. jag kan vara sån, men det var jag verkligen inte då och jag var så nervös att jag skaka (då även en del på rösten) på grund av detta, min nervositet, fick jag sämst betyg av alla, trots att det bara var jag som hade lagt ned tid på talet och verkligen försökt. Micke Sundh, jag älskar dig. du har gett mig men för livet.
nu är det alltså dags för tal igen. kul.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0