I don't know, I really don't know.

Som jag har skrivit här förut, minst två gånger, så läser jag The perks of being a wallflower. I don't know. Den boken är bara 232 sidor lång och jättelättläst. To be completely honest så skulle jag inte bli ledsen om den helt plötsligt blev 4 gånger längre. Jag blir alltid ledsen när jag kommer till slutet av en bok. När man är mitt inne i den blir det som en extern värld man kan välja att spendera tid i, om ni förstår. Men när boken är slut så försvinner den, den tar liksom slut. Jag vet inte verför jag blev på det här humöret just nu, såhär, jag vet inte, fiolsofisk och djup. Det jag vill säga är bara att jag inte vet vad jag ska ta mig yill när boken tar slut. Även om jag började läsa den igår och den antagligen är utläst idag så... ah jag vet inte hur jag sak avsluta den meningen riktigt. But then again så är boken inte slut än så det finns en chans att jag ändrar min uppfattning totalt. Jag återkommer så får jag se om jag tvingar alla i min omgivning att läsa den eller om jag ratar den totalt. Det är slutet som avgör ifall författaren är en pajas som inte kunde få ett annat jobb eller inte. Återkommer som sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0