Indifference

Jag vet att det inte är bra att skriva i affekt. Jag lär ångra mig efteråt..
Men eftersom jag jag fortfarande är i affekt (även om den nu har börjat avta smått) så gör jag det ändå.

Jag är ofta ledsen på natten.
Jag vet inte vad det är med mig, men när jag är själv och inte kan sova. Det är då det slår till.
Jag vill bara gråta och gråta och gråta.
Över allt det där som jag har lärt mig att inte bry mig om.
Över allt det där som jag bryr mig otroligt mycket om.
Om alla jag önskar att jag kände på riktigt.
Om alla jag verkligen känner på riktigt.
Över att alla som är framgångsrika och duktiga oftast är för himla dryga.
Över att alla de fina och ödmjuka människorna blir utnytjade, trampade och spottade på.
Alltså över att allt är så orättvist och eländigt, och att det alltid drabbar de som är bra.
Lite över att jag inte kan sova också.
Men mest över att jag aldrig kan vara den personen jag vill vara, för jag är den jag uppfattas vara och det nästan aldrig samma person. Jag vill vara en fin människa. Jag vill att alla ska tycka att jag är det. Speciellt de som jag tycker är fina människor. Fast ofta får jag veta att någon har en helt annan uppfattning om mig. De flest tycker dock att jag är trevlig och rolig, och ganska ofta smart. Men jag vill vara en sådan människa som hjälper andra, som bryr sig om andra och som gör saker som är viktiga för alla. Jag vill inte att min egen rädsla för att bli bortgjord, borträknad eller att bli uppfattade som otillräcklig ska stå ivägen för det.
För jag vet att jag kan vara en fin människa när det verkligen gäller, det är enbart jag själv och mina egna hjärnspöken som står ivägen för det

Efter det torkar jag tårarna och tänker på hur bra människor jag har runtomkring mig och hur fin jag själv måste vara som människa för att lyckas ha så underbara människor i mitt liv.
Sedan gråter jag en skvätt till för att jag är så lyckligt lottad. Allt småtjafs som uppstår på vägen är småsaker som lätt kan tas hand om. I grund och botten mår jag faktiskt riktigt bra. Även om jag har emotionella samanbrott då och då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0