100%

Jag  har skjutit upp min psykologiuppgif nu, enda sen jag upptäckte att jag inte hade det väldigt nödvändiga papperet tillhands. Det var ungefär 2 timmar sen och egentligen är inte det sant alls för jag har skjutit upp den i över en vecka. Det känns så PERSONLIGT, allt. Det känns som att våran lärare, som egentligen inte ens är en lärare utan en universitetsstudent, kan se rakt in i en. Obehaglig männsika. Efter min tafatta, icke-uppstyrda och väldigt ovetenskapliga undersökning har jag kommit fram till att alla sånadär "psykologi-människor" är som tomma ark. De visar inga kännslor, det är som att de är helt ursköljda (lite weird jämförelse kanske) de har liksom ingen personlighet för att de lägger all sin kraft och tid på att analysera andras, ja ungefär så.
Jag har kommit på, efter att ha kategoriserat mig själv som en helhjärtad samhällselev under en längre tid, att det är bara geografi och samhällskunskap som jag verkligen tycker om. Psykologi ger mig ångest, historia ger mig panik och religion gör bara att jag vill skjuta mig i huvudet.
Anton sa att vi skulle titta på det här. Jag ångrar inte att jag gjorde det. Förutom möjligtvis att min psykologiuppgift blev ett nattegöra.
Hare väldans gött så höres vi om cirka sisådär ett tag, kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0