Hjälp mig gärna. Tack!

Idag har jag varit riktigt jäkla produktiv vet ni.
Jag vaknade 9.35 av mig själv, så jag gick upp och beslutade mig för att träna. Jag vet inte riktigt vad som hände med mig, för efteråt hade jag så himla mycket energi i kroppen. Jag visste inte var jag skulle ta vägen riktigt. (Jo, jag fattar att det är endorfiner, såklart. Jag är inte bakom!) Därför bestämde jag mig för att plugga, och det har jag verkligen gjort. Jag har pluggat förjäklamycket! Först blev det lite historia och sedan skrev jag om en text, som jag har publicerat här på bloggen, så att den ska passa vårt projekarbetes målgrupp. Tjejer mellan 10-15 år. Det jobbiga är dock att jag fortfarande är osäker på om den passar, eller om den är för reflexiv och vuxen(?). För det får den verkligen inte vara, för det känns bara töntigt.

"Jag tycker att man ska sluta fokusera mer på insidan och vara stolt över sig själv, vara stolt över den man är som person. Man ska stå upp för den man är och vara stolt över sina tankar och åsikter och inte bry sig om att man har en dålig hårdag, fula naglar eller känner sig lite plufsig på grund av lite för mycket marängsviss. För man är fin som man är. Man är fin för att man har en bra personlighet och ett fint tankesätt, för att man är en bra vän eller en rolig syster. För att man är den man är. Att man inte ser ut som modellerna i tidningen eller programledarna i tv  har inte så stor betydelse, för man duger precis som man är.
Precis, exakt såhär önskar jag att jag själv kunde tänka. Det vill jag verkligen, men det gör jag absolut inte. De flesta dagar vill jag bara klösa ögonen ur mig eller slå sönder alla reflexerande ytor för att eleminera risken att få syn på mig själv. Få syn på den där tjejen med alldeles för små ögon och alldeles för stora lår. Jag orkar inte se henne. Hon får mig att vilja stanna hemma hela dagen och enbart vistas under täcket i mitt nedsläckta rum. Jag klarar inte av att känna mig ofin. Jag mår dåligt av det. Riktigt dåligt av det. Jag önskar att det inte var på det viset, jag skulle ge vad som helst för att få vara sådär bra och cool och inte bry mig om mitt hår är fult, eller mina lår är lite för stora, och istället bara kunna visa alla vilken extremt bra, snäll och cool person jag faktiskt är.
Sedan kan mitt snygga utseende defenitivt vara ett plus, men det är absolut inte det viktigaste här i livet."


Oj, det blev riktigt långt. Bra, I guess.
Tankar?!

Edit: Tackar?! (Nä, jag skoja. Tack!)

Kommentarer
Postat av: Guess who

Hey my lövli friend, ändra sig till mig i meningen "...jag bara klösa ögonen ur mig eller slå sönder alla reflexerande ytor för att eleminera risken att få syn på sig själv"

Du skriver så fiiiint <3

2012-01-19 @ 21:11:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0